En mycket viktig fråga

Kalhygge i Halland

I tidningen Land kunde man igår läsa:

"Får det här fortsätta har vi snart inget att avverka"

Svar: Det beror på hur man avverkar…

På ett kalhygge kan t.ex ett träd med lunglav ej överleva –  källor torkar ur och lämnad naturhänsyn står ensam kvar som reliker, helt utan den kontext de behöver för att leva.

Med kalhyggesbruket så avverkar man inte bara träden – man hugger bort hela skogen – vilket får enorma konsekvenser.

Vi människor behöver våra hus – att riva hus och lämna en vägg för ”människohänsyn” funkar liksom inte riktigt…Även om man skulle lämna ett helt rum – säg vardagsrummet – så räcker inte det  långsiktigt som lämnad ”människohänsyn” …

För precis som ekosystemet  skog behöver alla olika aspekter av skog, behöver vi människor  – för att inte bara överleva, utan leva väl – hela vårt hus.

Med ekosystembaserat skogsbruk, så som Lübeckmodellen (förkortat Lümod) finns skogen hela tiden kvar, vilket gör att lämnad hänsyn har kvar sin kontext.

Viktigt att påpeka är att ingen skogsbruksmodell ersätter behovet av hänsyn och skyddade områden. Men hur mycket skydd som behövs och var vi kan avverka – eller inte –  avgörs av vilken skogsbruksmodell / princip som tillämpas. Det unika med ekosystembaserat skogsbruk och som skiljer det från hyggesfritt skogsbruk överlag kan du läsa mer om här.

”Lümod” i Växjö

Man kan sammanfatta detta med att det är inte skogsbruk generellt som ej går ihop med naturhänsyn och mångfald – det är  kalhyggesbruket med efterföljande monokulturer som ej fungerar och som gör att vi ej når miljömålet levande skogar.

Med vänliga hälsningar, Mikael